Nu är den på väg hem...

 
Till en glad liten kille som tjatat öronen utav mamma efter denna bok.
Snacka om härligt när barnen tjatar om böcker i stället för godis eller annat jox.

Distansgatan 7

 
 
Här i dagarna har jag nog sett den mest varma serie som gjorts. Distansgatan 7 ( Borås Superstars ).
Serien har gått på tv4 för ett tag sedan.
 
I serien får vi följa sex stycken pensionärer och deras liv på distansgatan i borås.
Ett äldre boende för dementa. Men som fokuserar på dom boende från start till slut. Dom får göra utflykter varje vecka som till exempel att gå på fotbollsmatcher, åka till travbanan, besöka kyrkogården, följa med och handla mat med mera. Precis som det annars är i vanliga dagliga livet.
Dom får göra precis som i vanligt hem fast det är på boendet. Allt är öppet för dom boende. Även arbetsmötena som personalen har varje vecka får pensionärerna närvara på om dem önskar.
 
Jag kan hålla med om att våra boenden vi har i dag är strikta. Och många regler ska följas. Men om resterande Sverige inklusive här där jag själv bor skulle ta efter distansgatan om än lite så skulle det bli en mycket mer öppen och lugn atmosfär på arbetsplatserna.
 
Jag har både skrattat, gråtit och känt otrolig lycka med människorna efter att ha sett serien. Och då jag själv arbetar inom vården ligger det mig varmt om hjärtat just denna punkten.
 
Jag råder er alla att se serien. Den är helt underbar. Och så fort jag har tid kommer jag om den så snart som möjligt. Ni hittar serien på tv4 play.

Trött, trött och åter trött

 
Jag vet inte om varit eller är annat nu om dagarna.. Men även fastän jag är sjukt aptrött så har jag inte mått så här bra på evigheter. Jag rör på mig dagligen, träffar folk och pratar och arbetar. Det känns super härligt. Och jag är trött på ett bra sätt så att säga. Härligt.
 
När jag slår mig ner hemma känns det super. Och att få mysa upp i soffan tillsammans med mina guldklimpar efter en arbetsdag är det mest underbara som finns. Det tror jag nog att dem flesta föräldrar håller med om.
 
Vår vardag rullar vidare. Det är inte många veckor tills vi går av våra vikariat och vardagen med att jaga arbete börjar igen. Det är verkligen tråkigt då jag verkligen stor trivs där jag är. Men det är ett måste som alla med familj och barn vet. Jag har sökt ett gäng arbeten och hoppas på att få napp. Men tills dess knegar jag på och stor trivs med var dag.