Man kan , om man vill...

Någon om jag vet hur det är att vara tjock, fet, en padda, flodko. Ja you name it.
 
Men när är där i valet och kvalet. Ska jag fortsätta äta mig till döds eller ska jag ta tag i det här och leva ett rikt hälsosamt liv då finns det inte mycket att fundera på. Jag VET att det är jobbigt. Många gånger vill man bara lägga sig ner och ge upp. Man orkar inte. Det känns som om det inte är värt det. Att allt slit inte ger något.
 
MEN man kan inte sitta och klaga över sin övervikt och sen sitta och pula i sig massa chokladkakor och gotta om kvällarna och tro att det ska hjälpa. Jag vet, jag gjorde lika. Det funkar inte att sitta och beklaga sig över hur dåligt man mår över sin övervikt och sen sitta och skada sig själv i tystnad.
 
Många kanske tycker att jag skriver som jag gör. Men det är den bistra sanningen. Vissa har riktiga skäl till att en viktnedgång inte funkar och behöver medicinsk hjälp. Det är super bra att det finns. Och alla sätt att gå ner i vikt är bra. Men vi har även skaran som även jag tillhörde. Som beklagar sig och sen sitter man där med massa gotta om kvällarna. Jag tryckte i mig kopiösa mänga mat och skit. Ni anar inte. På ett sätt är det otroligt att jag inte låg närmare 200 kg i vikt än dom stabbiga 110 kilona som jag låg på. Men det har jag nog arbetet att tacka för.
 
Så det jag vill komma fram till med detta inlägg är. Snälla ta er i kragen. Sök hjälp. Det mesta sitter i huvudet inte i munnen. Du måste bryta vanorna. Komma till insikt med att det du håller på med inte är okej. Har du barn och vill se dom växa upp måste du vara vuxen o ta tag i dig själv.
 
Något jag även är starkt kritisk till är den skaran som påstår att man visst kan vara hälsosam och tjock. Alla som varit / är tjock vet att i grund och botten mår man inte bra. Även jag sa så. Jag tyckte att det inte hade någon betydelse om jag var tjock eller inte. Jag hade ju en karl som älskade mig ändå. Men älskade jag mig i grund och botten? Nej det gjorde jag inte. Som jag skrivit tidigare så var jag mer äcklad av mig själv än någonsin. Undvek speglar till tusen gjorde jag också. Jag är inte smal i dag. Men jag är  snart nere på ett normalt bmi vilket har varit mitt mål hela tiden. Och jag mår bättre än någonsin. Det känns som om jag strålar från fötterna upp till huvudet varje dag. Och jag tror att det märks på mitt sätt att vara och må för min omgivning med. Om man jämför mig med hur jag var 2010 jämfört med nu så tror jag att mina nära och kära kan intyga att jag är mer mig själv nu än jag var då.
 
Dom här sista 10 kilona går segt som tusan och mycket har att göra med att jag inte rör mig lika mycket som tidigare. Men nu i slutet på månaden ska jag införskaffa mig en crosstrainer. Det är ett måste. Så att jag kan träna när barnen sover. Som det är nu finns det absolut ingen tid till att ta på sig promenad skorna och knata ut och gå. Tiden räcker liksom inte till. Så jag längtar verkligen tills den står här hemma och jag får träna rövva av mig. ;)
 
För att avsluta detta inlägg. Snälla, sätt er ner och fundera över vad ni vill få ut av ert liv. Vad är era mål? Vad vill du uppnå med ditt liv? Maten kommer aldrig att försvinna. Maten finns kvar. Även om det känns som om den kommer att göra det. Det är era liv det hänger på. Varje kilo räknas och varje promenad. Allt handlar om lite extra planering. Men man kommer snabbt in i nya rutinerna om du verkligen ger 100 procent utav dig själv. Det är en livsinverstering. Och jag lovar dig, du kommer att må så otroligt mycket bättre!
 
Skrämmande....