Första natten på nattis!

Nu är första natten på nattis avklarad.
 
Det började med att jag åkte raka vägen hem i raketfart i går efter jobbet. Och tog världens turbo dusch.
Efter att hela dagen ha arbetat med massa saker som gör man att känner sig ofräsh hela jag så kände jag att jag knappast ville åka till en förskola så. Sagt o gjort jag tror det tog cirka tio minuter från det att jag klev innanför dörren hemma till att jag satt i bilen igen. Och då skojjar jag inte heller.
 
Väl på dagis blev barnen överlyckliga över att se mig. Men jag försökte hålla mig undan lite och vara i skymundan så att dom fick vänja sig med rutinerna och pedagogerna och sådär. Det enda jag hjälpte till med innan läggningen var att sitta med och äta då även jag åt med dom andra och barnen samt ombyte o tandborstning inför läggningen.
Men när det var dags var det knappt så att jag fick en kram ens, barnen rusade mot sovrummet så jag fick hejda dom och sa att jag ville ha en godnattkram/puss. Sen gick jag över till andra sidan av förskolan.
 
Efter en stund kom en av pedagogerna in och berättade att dom inte somnat än utan låg o viskade lite försiktigt mellan varandra då dom låg i två sängar som stod bredvid varandra. Sen gick han.
Men tio minuter senare var han tillbaka och då sov dom. Och A hade inte heller behövt kliva upp på natten för toabesök och båda sov natten igenom och vaknade strax efter kl 18. Mina två pärlor. Jag är verkligen super stolt. Och dom var så malliga över att ha sovit på dagis. Det gick som sagt utan problem. Mina älskade fina barn.
 
Mig hjärta dom!
 
 

Avslutning och inskolning!

 
Nu har barnen slutat på sitt gamla dagis. Det känns ska jag allt säga. Bättre pedagoger / förskolepersonal finns verkligen inte. Jag har verkligen känt mig till hundra procent säker med att lämna mina barn där varenda dag. Och alla framsteg som speciellt Alexander har gjort sedan han började där, har jag otroligt mycket att tacka dom fina fröknarna för. Allt han lärt sig, och speciellt hjälpen med talet för hans del.
Dom har verkligen varit otroliga.
 
Och genom detta ville jag och Fredrik ( barnens pappa ) visa vår uppskattning så vi köpte en gemensam blomma och gav till personalen på dagis. Som en liten fin gest från vår sida. Den blev riktigt uppskattad.
 
Men det största tacket är nog till barnens " kontaktperson " dom haft sedan starten. Hon har funnits där i ur och skur. Och har det varit problem så har dom blivit löst på en gång. Tack T!
 
Nu till veckan är det även dags för inskolning på nya förskolan. Eller ja nattis. Vilket jag är super glad över att vi har fått till barnen. Det kommer bli super. Och inget mer stress om mornarna och annat som det varit tidigare nu. Man har halft haft en hjärtattack när man klivit innanför dörrarna på jobbet. Så det blir verkligen skönt. Och jag kunde inte vara gladare.
 
Så nu har jag tagit ut semester nästa vecka så att jag kan vara med barnen hela veckan under inskolningen. Håller tummarna att det går bra. Men det tror jag inte kommer att bli några som helst problem då dom aldrig haft det tidigare vid inskolningarna.
 
 
 

Mina barn ♥

 
Känslan är obeskrivlig. Att vara mamma är det underbaraste som finns. Och att få se dessa två växa, utvecklas och bli små människor är så otroligt fascinerande och häftigt. Vem hade kunnat tro detta för 5 år sedan?
Jag är verkligen lyckligt lottad. ♥
 
Kelly har gjort sånna framsteg nu senaste månaderna att man i bland blir mörkrädd, haha. Hon pratar som om hon inte gjort annat och har riktiga diskussioner. Och i bland får jag stanna upp och tänke efter, sa hon verkligen si eller sa hon verkligen så?! Det är otroligt.
 
Alexander har blivit så stor även han. En liten/stor pojke med många funderingar. I bland kan jag inte svaren. Men vi har vilda pratstunder även vi.
 
Och det extra mysigt att höra på syskonen i bland och deras prat. Otroligt. Jag blir alldeles varm i hjärtat varje morgon när jag ska gå och väcka dom. Det värmer. Och jag tror jag ska spricka över all kärlek som finns i mitt hjärta och som tillhör dessa två underbaringar. Allt jag gör, gör jag för dom.
 
Jag tror nog ingen människa som inte har barn förstår bandet mellan förälder och barn. Det är nästan magiskt. Jag kunde aldrig i min vildaste fantasi tro att man kunde känna såhär för någon annan. Men det kan man. Det har jag fått svart på vitt i dessa två sötnosar. Och dom gör mig så stolt varje dag utav att bara finas till.
 
Jag älskar er ♥ Och jagkommer alltid att finnas där vad som än händer.