Kellys förlossningsberättelse


Fredag morgon 3/11- 10:


Morgonen började med att vi alla klev upp runt 06.30. Och som vanligt var det full fart på Alexander. Så att hinna med allt var nästan omöjligt ett tag kändes det som. Men vi fick till slut med oss allt och packade in oss i bilen och åkte hem till Alexanders farmor och farfar där vi släppte utav honom. Han skulle få vara där under dagen.

På förlossningen ca 08.10:

Vi var på förlossningen vid 08.10 ca. Lite försenade. Men endå i tid. Väl där kopplades jag då till en ctg kurva.
( Det är när du får två elektroder kan man säga på magen, som spänns fast med två töjbara band. Den ena mäter sammandragningar/värkar och den andra håller koll på barnet hjärtljud. ) Och då började jag att få sammandragningar. Om det var en tillfällighet eller för att jag just låg där det vet jag inte. Jag frågade barnmorskan som hade hand om oss om det bara var en tillfällighet eller tur men det visste ju så klart inte hon heller.

Där fick jag ligga i ca en timme i undersökningsrummet. Och allt såg bra ut. Efter det kom barnmorskan in och ville känna hur det kändes där nere om jag var öppen hur mycket av tappen som återstod osv. Jag var då öppen 2-3 cm cirka. Och tappen var nästan utplånad.

Då fick vi flytta över till förlossningsrummet. Även där fick jag ligga i ctg kurva ett tag. Dit kom även den då ansvariga läkaren och ville göra en koll hon med innan dom skulle ta hål på hinnorna. Och hon kom fram till samma sak även hon. Att jag var öppen 2-3 cm. Och att tappen nästan var utplånad.

Ca kl 10.00


Efter det var det dags att byta om till dom väldans fina sjukhuskläderna. Eller ja rocken. Man känner sig inte vacker för fem öre i den kan jag lova. Sen var det dags för dom att ta hål på hinnorna och sätta en elektrod på bebisens huvud. I och med att dom inte fick riktig kontakt med bebisens hjärtljud via ctg:n ville dom sätta en skalpelektord på hennes huvud så det gjorde dom. Och då fick dom klockrena hjärtljud.  När dom då satte den gick även vattnet. Och det var något utav det läskigaste men även häftigaste jag har varit med om. I och med att Alexander hade så otroligt lite vatten märkte jag inte ens när dom tog hål på hinnorna med honom. Men nu denna gång då forsade vattnet bara på. Och genast när dom tog hål på hinnorna så började det trycka på neråt. Inte så att det gjorde riktigt ont. Men så att man kände en tryck känsla.

Ca kl 11.00

Första riktiga värken efter det kom efter ca 20 minter. Och vid 11 hade jag riktiga täta värkar.

Jag hade sagt till barnmorskan att jag ville försöka så länge jag kunde på enbart lustgasen. Men vid 12 tiden började det göra riktigt ont. Så då bad jag om EDA. Narkosläkare kom och lade den. Men han satte den fel. Så den gav ingen effekt. Och vid det här laget var det redan försent för att lägga en ny enligt barnmorskan. Så jag fick klara mig på lustgasen. Men ju mer jag använde lustgasen desto bättre effekt gav den tyckte jag. Jag fick in en riktigt bra snitts på när jag skulle börja andas in , hur länge osv... det kändes super bra. Och just i det läget var jag inte ett dugg nervös. Utan kände bara att det här klarar jag. Går det såhär bra på bara lustgasen så kommer jag att klara det här galant. Och speciellt med min underbara Fredrik vid min sida.

Mellan 12.00 - 15.00:

Vid varje värk så tog jag tag i Fredrik hand och tryckte för glatta livet samtidigt som jag andades i den där ljuvliga masken ( som jag tyckte för stunden ). Och jag kände mig så otroligt trygg fastän jag hade så ont som jag hade. Jag antar att det berodde på att jag visste vad som väntade.

Vid 14.40 fick jag ställa mig upp bredvid sängen och hålla i mig i ett gåbord. Då dom ville att hon skulle komma ner ännu längre i bäckenet. Där stod jag i ca tio minuter och gungande med i värkarna. Sista värken som kom var dock outhärdlig och då sa jag det till bm att nu kommer hon. Det börjar trycka på. Då vart det snabba ryck.

Samtidigt som jag börjat få krystvärkar skulle jag nu försöka ta mig upp i sängen och lägga mig. Jag fick andas igenom flera krystvärkar innan jag äntligen tog mig upp i sängen och upp i det där benstället eller vad man kallar det för. När jag väl tagit mig upp där så gick allt så otroligt fort. Fredrik stod vid min sida hela tiden. Och det kändes otroligt tryggt. Och då visste jag att det här grejjar vi. Vi har ju gjort det här förr....


I ca tio minuter hade jag krystvärkar. Så det var inte lång tid alls.
Och ut kom Kelly kl: 15.00 den 3 December 2010. ♥



Känslan efteråt går inte att beskriva ♥. Det enda jag kunde tänka på var bara hur lyckligt lottad jag är som har världens finaste son där hemma och nu även en dotter. Och på hur mycket jag älskade dom. Och hur tacksam jag var över att vi har fått två friska barn.

Vi fick självklart fikat med svenskaflaggan på brickan med. Det traditonella ;). Och precis som förra gången tyckte jag att det var så sjukt gott. Även om mackorna var aningen hårda och sega * skrattar *








Sista bm besöket!


Nu har jag precis kommit hem i från bm. Allt var bra som vanligt. Dock var blodtrycket lite förhöjt men det var inom det " godkända " iaf. Så det såg bra ut. Även hjärtljud och sådant var bra det med.

Men gud att ta sig upp från den där britsen. Fyfasen vad ont det gjorde. Ryggläge är livsfarligt nu nästan. Jag tar mig inte upp alls snart :/ Tur att det bara är frågan om någon dag nu. Tack och lov.

Bm vart iaf chockad över att se mig. Hon trodde verkligen att dom skulle ha satt igång mig i går. Så aningen snopen blev hon när jag knackade på dörren och klev in haha. Men skönt iaf och veta att sessan mår bra där inne. Hon gjorde lite karate sparkar på makapären man lyssnar hjärtljuden med. Hon gillar verkligen inte den. Varenda gång sätter hon fart att kicka så fort den sätts mot magen :).

Allt bra iaf. Och det är huvudsaken. Nu siktar vi in oss på fredag. Och jag ska försöka klara mig fram tills dess.


Spec mvc besök!


Nu har jag varit på mötet med spec mvc.
Läkaren gjorde en undersökning för att se hur det såg ut. Och jag var öppen två cm. Och tappen var nästan utplånad det var bara kanske någon centimeter kvar nog närmare en halv. Så han trodde att jag till och med kunde vara tillbaka på förlossningen redan i kväll.

Önsketankar säger jag.

Men jag fick en tid för igångsättning på fredag kl 8. Men även där trodde han att jag skulle hinna komma in innan. Så jag hoppas på det. Men känns samtidigt skönt att ha tiden på fredag. För då vet man att det är då hon kommer. Jag tror inte att hon kommer innan fredag. Jag har väldigt svårt att tänka mig det. Så jag ställer in mig på fredag jag. Men som sagt super skönt att jag har fått tid för igångsättning nu. Så nu ska jag hem och bara försöka ta det lugnt. Först hämta lill hjärtat på dagis.

Tur att Alexanders farfar skjutsar i dag och hjälper mig med det. Annars hade jag inte fått hem honom. Hej hej!